Historia

Åldringsvården i Stockholm

 

I Stockholm fanns vid sekelskiftet flera fattighus för åldringar, belägna inom respektive församling.
I början av 1900-talet samordnades de i större enheter.

 

Inom Stockholm med omnejd fanns vid denna tidpunkt ett flertal hem för äldre personer. Det äldsta är Danvikshem i Nacka, grundat på 1500-talet. Under drottning Ulrika Eleonoras beskydd grundades år 1686 Drottninghuset vid Johannes kyrka.

 

Borgerskapet uppförde 1724 ett änkehus på Norrtullsgatan samt senare 1778 ett gubbhus som sedermera omkring 1900 flyttade till Christinehof på Södermalm. Det fanns också en asyl för pauvres honteux på Hagagatan, en verksamhet som sedermera förändrats och numera drivs som ett modernt vårdhem i Nockeby.

 

År 1883 tillkom en stiftelse för gamla trotjänarinnor, ett yrke som vid sekelskiftet var det vanligaste kvinnoyrket. Stiftelsen bedrev under många år hem på Vanadisvägen men är numera en penningstiftelse.


Hagahemmet i hörnet av Surbrunnsgatan/Hagagatan, foto vid sekelskiftet, fotograf okänd. Stockholmskällan.


* * *

Genom 1918 års Fattigvårdslag blev fattigstugorna i stället ålderdomshem,
men först 1945 fick de som tog emot fattigvård fulla medborgerliga rättigheter.

År 1956 ersattes Fattigvårdslagen med Lagen om socialhjälp som i sin tur ersattes 
av Socialtjänstlagen (SoL) 1982.